onsdag 11 november 2015

Per Kornhalls "Barnexperimentet Svensk skola i fritt fall"

Efter att ha läst boken, jag kommenterade i förra inlägget, Knut Lindelöfs "Kunskapsrörelsen - larmet gick redan 1979", så tänkte jag att det kunde vara idé att också studera Per Kornhalls bok, vilken kom 2013.

Det finns en skriande motsägelse mellan dessa två böcker, vilken också kommenteras av båda: kunskapsrörelsen reagerade mot vad de såg som ett pågående förfall, men enligt statistiken, fungerade den svenska skolan utmärkt som kunskapsförmedlare ända till 1990-talets början! Det var då man ställde målet om att vi skulle få "världens bästa skola", men i stället systematiskt förstörde den. (Ja, systematiskt kanske är fel ord, för det handlade om just ideologiska fullskaleexperiment som aldrig utvärderades. Konkurrens och fria marknader är ju självklart alltid bäst...)

Det som hände efter 1990 var att en lång rad nyliberala "reformer" inleddes: kommunaliseringen, det fria skolvalet, skolpengen, friskolorna, marknadifieringen -  där stora friskolekoncernernas placerar skattepengar i skatteparadis. Detta har lett enligt Kornhall lett till genomsnittligt sjunkande kunskaper och  ökade olikheter mellan skolor och ökad segregering.

Kornhall tar även upp samma kritik som kunskapsrörelsen hade mot "flumpedagogik", lärarutbildningen och universtitetsforskningen, som programmatiskt såg ner på kunskaper och satte  självständigt arbete, demokratisk fostran m.m. främst.

Men om Lindelöf har rätt så är detta mycket äldre företeelser. Att de inte fick någon verkan före "reformerna" på 90-talet, förklarar han med att lärarkåren lyckades hålla stånd mot de nya metoderna en tid. Man kanske kan kombinera Kornhalls och Lindelöfs förklaringar: kommunaliseringen och marknadifieringen var verktyg som effektivt bröt ner lärarkårens motstånd?

Kornhalls förslag till åtgärder förtjänar att räknas upp:

  • Återförstatligande
  • Avskaffa vinsterna
  • Avskaffa det fria skolvalet
  • Ge lärarna förtroende och verktyg
  • Gör upp med dokumentationshysterin
  • Lärarna måste ta makten över sin profession
  • Skärpta regler kring stödundervisning
  • Bygg en regional organisation (en av "reformerna var ju att avskaffa länsskolnämnderna!)
  • Säkerställ lärares kompetensutveckling
  • Gör upp med reformpedagogiken
  • En nationell skolmyndighet med integritet och ansvar
  • Återinför läromedelskontrollen
  • Vad kan man göra på lokal nivå
Kornhall är försiktigt positivt till några av de åtgärder som vidtagits på senare år. Kravet på behörighet för lärare är ett exempel, även om det genomfördes på ett väldigt oskickligt sätt. Men det finns också negativa åtgärder, som förvärrar konkurrensen mellan lärare istället för att stimulera till kollegialt samarbete - ökade löneskillnader och "förstelärar"-systemet.

3 kommentarer:

  1. Mindre pragmatisk kommentar, då jag inte har så mycket att anmärka på den pragmatiska kombinationen av olika infallsvinklar för att göra verkliga ingrepp.

    Men på filosofisk nivå så började kunskapsförfallet på 70-talet. Det tog tid innan det spred sig ned i skolan, det kunskapsförfallet började på toppen och det började med Karl Popper och vetenskapens förfall, det var där som angreppet på vetenskaplig sanning och därmed sanning i stort började. Kunskap degenererade från toppen, spred sig till lärarutbildningarna och nådde slutligen barnen.

    Vi börjar närma oss ett paradigmskifte där de liberala teorierna inom samhälle, vetenskap och ekonomi håller på att haverera och man kan inte längre dölja haveriet. Det blir med liberalismen som med flogistonteorin, man gjorde mer och mer mätningar, justerade teorin mer och mer, tills paradigmet skiftade och idag kan vi inte ens förstå hur flogistonteorin kunde vara den dominerande teorin. (Ett äkta paradigmskifte, till skillnad från liberalernas paradigmskifte som inte drevs fram som följd av en kollaps av de gamla teorierna utan pådyvlades samhället av en elit.)

    SvaraRadera
  2. Det skars också ned stort bland annan personal på skolor på 90-talet till följd av otyget att det offentliga skulle "spara".
    Jag har svårt att tro att det inte hade negativ påverkan på både elever, lärare och annan personal.
    Fram till 90-talets kris ansåg man att många vuxna på en skola, däribland vaktmästare , fritidspedagoger, assistent m.m. var bra komplement till lärarkåren till för att också göra det vardagliga arbetet smidigare. Det fanns i princip alltid någon vuxen i miljöerna utanför klassrummen även under lektionstid. I och med slaktfesten som Carl Bildt startade och Göran Persson gladeligen fortsatte med ändrades skolmiljön radikalt.

    SvaraRadera
  3. Tittar man på hur man rent praktiskt som lärare kan navigera de nya betygssystemen för lärare, hur man mäter lärares prestationer, så finns det en del sätt som det kan göras och det gynnar inte precis eleverna och deras kunskap.

    Exempelvis vill man inte ha barn som inte är så bra i sin klass, eller åtminstone se till att deras dåliga prestationer inte ligger mig till last. Man drillar barnen i det som läraren mäts på beskodnad av allt annat. Ja, bara fantasin sätter gränserna är min erfarenhet av de nya lärarna.

    SvaraRadera